Barbro som själv är uppvuxen på 45 kvadratmeter med fem syskon och föräldrar njuter av rymden och atmosfären i Gosselmanska gården utanför Ystad.

Text: Pia Mattsson
Foto: Helene Toresdotter

Det började med en rokokosoffa i Dalarna och slutade med en herrgård i Skåne. Det är den enkla och korta versionen av Barbros och Görans bostadshistoria. Den längre versionen handlar om en spännande resa från norr till söder, från färgstarkt och retro till gråvitt och gustavianskt. En lång färd som nått sitt mål i det stora gula huset vid landsvägen i Stora Herrestad.

– Vi kan inte tänka oss att bo någon annanstans, säger Barbro. Här är så vackert.

Det är vår i Skåne, och ljuset har återvänt efter mörkrets årstid. Solen, som varit försvunnen länge, har kommit tillbaka. I Gosselmanska gården vilar ett meditativt lugn. Tiden som vanligtvis snabbt rusar förbi, tycks stanna upp för ett ögonblick. Den skira atmosfären, salongernas lätthet och rymd får tillvaron att liksom sväva. Kakelugnarna, de stora fönstren, trägolven och de antika, skavda möblerna trivs förträffligt i varandras sällskap. Barbro har varit igång sedan i morse.  Just nu är det väggarnas mittelbandslister hon målar. Därefter väntar socklarna. Och de 43 fönster som hon kittade och målade för flera år sedan behöver gås över igen. Det tar aldrig slut.

– Det är inget konstigt för mig, säger Barbro. Jag är en äkta arbetsmyra som gillar att hålla på. Annars blir jag rastlös. Det här är kul. Jag vill framåt och vidare, jag vill se resultat.

 

Hela artikeln hittar du i Hem & Antik nr 1, 2015.